Meningen med livet

Meningen med livet är säkert en gammal fråga - ofta ställd eller funderat över
så länge det har funnits varelser med förmågan att fundera. 
Utvecklat i människan är en drift att söka sammanhang, en förmåga att hitta logik och mönster i omgivningen.
Denna förmåga har utvecklats enligt Darwinistisk teori, då den ger innehavaren en överlevnadsfördel. 
Den som kan genomskåda rytmer och sekvenser i naturen såsom årstidernas växling
kan förbereda sig och klara sig bäst.
Som biprodukt har uppståd en längtan efter förståelse även av sig själv och sin plats i universum.
Nu är det så med meningar och frågor, att de måste ha en 'behållare' att finnas i. - Ett subjekt.
Det måste finnas 'någon' som är frågvis. 'Någon' som är meningssökande. 
Verkligheten: Det Som Är, behöver ingen mening för sitt varande. 
Verkligheten är, som den är oavsett alla teoribildningar. 
En gammal kines har yttrat:
Om du förstår, är tingen som de är. Om du inte förstår, är tingen som de är.
Trots det, är det lockande att föreställa sig att det skulle finnas en 'objektiv' mening med allting.
En 'sann' mening som transcenderar alla subjektiva meningar. 
För detta krävs en meningsskapare. 
Om man har behov för objektiv mening, måste man alltså konstruera en skapare. 
Någon som satt igång det hela, och som därmed definierat de regler som gäller i denna uppsättning.
Ofta kallad GUD. 
Detta betecknas som kreationism  http://sv.wikipedia.org/wiki/Kreationism 
Det har funnits mängder med gudar genom tiderna. - gör det i övrigt fortfarande. 
Religioner, som tror på EN gud kallas monoetniska: http://sv.wikipedia.org/wiki/Monoteism. 
Om vi återgår till subjektiva livsmeningar, vågar jag mig på följande generalisering: 
"Vi vill alla ha ett gott, långt och lyckligt liv." 
Det mesta av det vi ägnar oss åt blir därför inriktad mot detta mål. 
De flesta religionsanhängare har dock den uppfattning att jordelivet 
uteslutande är en prövotid inför 'det verkliga livet', som uppnås först efter döden. 
Deras hela existens blir därför en underkastelse för krav och regelverk, 
som de föreställer sig att deras skapare har hittat på för att 'testa' dem inför att evt. bli belönade 
med en plats i 'himlen' när de dör, under förutsättning att de har följt alla regler. 
Oftast är dessa föreställningar inte förenliga med "ett gott, långt och lyckligt liv" på jorden. 
Ofta står religionernas regler i direkt kontrast till allt sådant som ger oss, åtminstone övergående, 
glädja och lycka. Detta kan dock accepteras av utövaren, eftersom att belöningen förväntas komma när jordelivet är slut. 
Även om man som Piet Hein tror, att världen är till för att vi skall 'ta för oss såsom han uttrycker det som följer: 
"Der skabtes af en livstræt gammel gud engang ti nidkært negative bud. 
Profeten nemmed dem med bange blikke, gik ud blandt folk og meldte: Du skal ikke. 
Jeg tror, at der føljer med menneskekald et eneste bud, et der siger: Du skal." - 
Så är det ändå ingen garanti för att livet kan bli 'gott, långt och lyckligt.' 
Det kan ta det mesta av livet att komma till insikt om, 
att den lycka som vunnits genom att skaffa sig objekt såsom erfarenheter, 
upplevelser och materiella 'saker', är flyktig, övergående. 
Nya behov uppstår ovillkorligt när ett blivit tillfredsställt. 
Det enda sättet att få den varaktiga lycka vi söker är genom att inse att vår sanna natur är lycka i sig. 
Denna lycka har aldrig inte funnits, men den döljs lätt av alla begär. 
Alla tankar om, att verkligheten borde vara annorlunda än just så som den är. 
Detta erkännande kallas självkännedom eller befrielse. 
Det finns således två sätt att bli lycklig på:
Att omedelbart få allt man vill ha så snart behov uppstår. 
Eller: Att villa ha precis det som kommer till en, ingenting annat. 
Det sista sättet har vi mycket större chans att lyckas med. 
Om vi vinner på lotteriet samtidigt som vi befinner oss i en övergående psykos, såsom förälskelse, 
har vi åtm. för en stund inga påträngande begär som behöver uppfyllas. 
I sådana stunder kan den lycka, som aldrig inte funnits lysa igenom. 
Sådana händelser inträffar dock inte med någon regelbundenhet eller påtaglig frekvens.
Den vetenskapliga metoden
Den vetenskapliga metoden är den mest kraftfulla intellektuella idé, 
det mest effektiva ramverk för att tänka och undersöka och förstå och utmana omvärlden som finns. 
Den vilar på principen att alla idéer och teorier, så snart de dyker upp, skall utsättas för rigorösa attacker. 
Så länge de klarar alla angrepp får de lov att överleva ytterligare en dag men om de inte motstår attacken, 
skall de omedelbart förkastas. 
Övertro och Vidskepelse
Motsättningen till den vetenskapliga metoden är övertro och vidskepelse inkl. religion.
Mycket vidskepelse är relativt harmlöst, speciellt om utövaren håller det för sig själv.
Medicinska ideologier som homeopati, grenar av kiropraktik och många andra.
kan åtminstone i bäste fall ge utövaren en placeboeffekt. 
Å andre sidan kan ideologier, som sprider sig till stora massor, utgöra de största hot 
mänskligheten kan utsättas för, lätt övergående de värsta naturkatastrofer. 
Här inkluderas dogmatiska, politiska ideologier såsom kommunism och nazism. 
Även de stora religionerna har ofattbar lidande på sitt samvete. 
Religionerna anses ändå ha en särställning. De har vissa centrala idéer som de kallar ’heliga’ 
som de inte är villiga att ifrågasätta. Vad det betyder är: 
"Här är en idé eller en föreställning om vilken du inte är tillåten att säga något dåligt, 
du får bara inte! Varför inte? – Därför att du inte får!" 
Vi kan diskutera värdet av olika politiska, ekonomiska system. Vi kan diskutera olika klimatmodeller. 
Om någon röstar för ett parti som du inte håller med, är det fritt fram att argumentera om det så mycket som du vill, 
alla kommer att ha sina argument men ingen känner sig kränkt av dina. 
Om någon tycker att skatterna ska gå upp eller ner är det fritt fram att ha en åsikt om det. 
Men å andra sidan om du konfronteras med någons irrationella åsikter om hur universum började, 
om vem som skapade det eller någon säger "Gud låter mig inte rensa mitt toalett på en lördag," 
eller: ”Du får inte göra en bild av min heliga profet” "Om du kränker min gud, slår jag dig ihjäl"
"HIV er inte så bra, men att använde kondomer är värre" ”Vi måste skära bort delar av våra barns könsorgan” 
Då säger du: "Ok, det respekterar jag."